1   Jag berättar

Huset var för första gången på tre år lämnat av sin ägare, han som hade hjälpt mig överleva så svåra perioder som jag annars aldrig skulle klarat utan honom och så var han borta. Allt var fortfarande inte klart vad som hänt, men han låg en kväll i en skogs kant strakts intill en landväg.

”Vring, vriing”, telefonen ringde ute i hallen, det hörde jag tydligt även fast jag låg med täcket uppdraget över huvudet. Mamma svarade:

– Ja, hej det är Carin… Ja, jadå. Annars är det bra… Ja hon har gått till sängs… Nej, nej, ring imorgon så får ni tala då… Ja, hej då.

Hon la på luren och jag hörde seg närma sig min dörr. Det var nog pappa eller mormor.

– Gummis, har du somnat? viskade mamma medans hon öppnade dörren. Jag puttade ner täcket från ansiktet och titta på mamma.

– Det var pappa, förklarade hon.

– Vad sa han?

– Han frågade om du var ledsen och han ville prata med dig men jag sa att det var bättre om ni hördes i morgon.

Jag hade tagit ledigt i fyra dagar för att svälja det som hänt så jag hade all tid i världen att prata med pappa i morgon. Min mamma och pappa är gifta och de är fortfarande kära men de kunde inte komma överens om vart vi skulle bo så vi bor på olika ställen, det funkar det med. Jag är fyra dagar hos mamma och tre hos pappa.